och nu har jag en sån där kväll igen..
En av kvällarna med sjuk jävla ångest och dödslängtan. Jag vill inte finnas utan dig, men aldrig att jag ens skulle våga ta ett kliv i riktingen där du är.
Åt helvete med allt.. Även fasst jag vet att när jag skrivit klart det här inlägget så känns allting bättre igen, kanske kommer det här inte ens att publiceras, jag behöver bara låta fingrarna vandra över tangenterna ett tag för att lugna ner mig. Jag brukar inte ångra något med mitt liv, men när sånna här kvällar inträffar ångrar jag att jag inte gjorde något åt det förra gången, eller gången innan det, eller gången innnan det..
Men vem vet, kanske slutar dom här kvällarna att komma? De kommer inte lika ofta längre. Egentligen är jag rädd för det, att de slutar komma. Har jag glömt dig då? Försvinner du mer och mer ur mitt medvetande? För det får du aldrig, du får aldrig försvinna påriktigt.
John Wiik
Åt helvete med allt.. Även fasst jag vet att när jag skrivit klart det här inlägget så känns allting bättre igen, kanske kommer det här inte ens att publiceras, jag behöver bara låta fingrarna vandra över tangenterna ett tag för att lugna ner mig. Jag brukar inte ångra något med mitt liv, men när sånna här kvällar inträffar ångrar jag att jag inte gjorde något åt det förra gången, eller gången innan det, eller gången innnan det..
Men vem vet, kanske slutar dom här kvällarna att komma? De kommer inte lika ofta längre. Egentligen är jag rädd för det, att de slutar komma. Har jag glömt dig då? Försvinner du mer och mer ur mitt medvetande? För det får du aldrig, du får aldrig försvinna påriktigt.
John Wiik
Kommentarer
Trackback
