jag tycker helt enkelt om att vara glad..
Ibland undrar jag om folk ser att det där leendet är falskt, det där leendet som jag alltid får komplimanger för. Ibland undrar jag om hela jag helt enkelt är en falsk jävel, för det är ju det där jävla lendet alla kommer ihåg. Jag är hon som ALLTID är glad. Folk känner knappt igen som om dom inte får höra mig skratta. Dom få gånger jag bryter ihop vet ni inte vad ni ska göra, då känner ni inte mig.
Jag vet, jag är nästan alltid glad. Jag tycker om att vara glad. Jag tycker om att se andra smittas av det.
Men jag har också jobbiga dagar. Jag har också vart med om saker innan, som kanske inte är så jävla stora för er, men för mig är dom störst i världen.
Det är inte ert fel att ni inte förstår er på mig. Jag kan inte prata om känslor, jag har aldrig kunnat. Och inget av det som hänt på senaste tiden har gjort det lättare. Jag skämtar bort alla mina problem. Allt jag blir ledsen över gör jag till ett skämt för att jag inte orkar hantera det. Jag tycker helt enkelt om att vara glad..
och jag tycker helt enkelt om dig. Jag vet inte varför, för jag borde inte. Jag har alltid haft svårt att få känslor för någon, det är svårt att komma nära mig eftersom jag aldrig litar på nån.. men jag trodde nästan på det du sa, jag trodde verkligen att du tyckte om mig tillbaka, jag trodde att du förstod att du va speciell för mig. men tydligen inte. och det är nu jag vanligtvis säger, äh jag skiiiter i, ler och låtsas att livet går vidare, låtsas att jag inte tänker på dig alls, låtsas att allt va lika mycket på lek för mig som det var för dig, fasst jag vet innerst inne att det inte alls var det.
fasst ibland kanske man bara måste skita i.. vad vet jag ?
Jag vet, jag är nästan alltid glad. Jag tycker om att vara glad. Jag tycker om att se andra smittas av det.
Men jag har också jobbiga dagar. Jag har också vart med om saker innan, som kanske inte är så jävla stora för er, men för mig är dom störst i världen.
Det är inte ert fel att ni inte förstår er på mig. Jag kan inte prata om känslor, jag har aldrig kunnat. Och inget av det som hänt på senaste tiden har gjort det lättare. Jag skämtar bort alla mina problem. Allt jag blir ledsen över gör jag till ett skämt för att jag inte orkar hantera det. Jag tycker helt enkelt om att vara glad..
och jag tycker helt enkelt om dig. Jag vet inte varför, för jag borde inte. Jag har alltid haft svårt att få känslor för någon, det är svårt att komma nära mig eftersom jag aldrig litar på nån.. men jag trodde nästan på det du sa, jag trodde verkligen att du tyckte om mig tillbaka, jag trodde att du förstod att du va speciell för mig. men tydligen inte. och det är nu jag vanligtvis säger, äh jag skiiiter i, ler och låtsas att livet går vidare, låtsas att jag inte tänker på dig alls, låtsas att allt va lika mycket på lek för mig som det var för dig, fasst jag vet innerst inne att det inte alls var det.
fasst ibland kanske man bara måste skita i.. vad vet jag ?
Kommentarer
Trackback
