BabyLoo

På sista tiden har jag träffat en del killar, killar som verkat trevliga till en början och sen visat upp helt andra sidor. Nån som blir arg för vad som helst, nån som tillochmed mina kompisar som är sjuka i huvet tycker är sjuk i huvet, nån som knappt kan säga ett ord när man ses, bara tänker på andra sakr..
Alla de där killarna har fått mig att sakna dig. Sakna det vi hade.. Även om det var en jävligt kort period, för jävligt länge sen.. Jag har alltid funderat på hur det skulle sätt ut om jag inte hade varit så rädd.. Rädd för att du, som egentligen är hur snäll som helst, skulle såra mig.
Jag säger hela tiden, att jag aldrig skulle klara av ett till brustet hjärta, men egentligen.. varför leva om man inte vågar satsa?
Och just därför blev jag så glad för just den där meningen, det jag ville säga var att jag saknade dig lite.. för jag saknar dig lite också, och det har jag gjort ända sen det sluta vara du&jag.. det lilla du&jag som det var.