BabyLoo

Dagen har varit väälidgt lång, men helt okidoki ändå. Kvällen ser dock ut att bli ännu längre. Japp det är teater med la familia (Min pappa tycker att vi ska bli lite kulturella?) Vi går på teater typ en gång varrannan månad, och det slutar vanligtvis med att hälfet av oss somnar.. Det värsta var nog när min mamma inte bara somnade, utan även snarkade.. under den tystaste perioden av hela pjäsen.. :P Men vi är fullt normala!
Jag ser verkligen fram emot morgondages middag med alla mina brudar, japp vi ska ha en hej-vi-har-inga-pojkvänner-så-vi-äter-upp-våra-känslor-istället-middag. Helt mys ;)
men vi hörs bror, pehjs!

Ikväll ska jag på dejt med papi :) Vi ska se Guldkompassen, bara för att han brukade läsa boken för mig när jag var mindre, och sen ska vi äta mongoliskt :) Mys mys mys!
Sen får man se om det blir utgång med brudarna framåt kvällen, vem vet? En av mina brudar är dock hemma-sjukling! Henne är det bra synd om! (puss)
Idag har det även varit match-dags i söra hallen :) Och vi åt upp söder, 53-19 faktiskt.
   Mitt hemskaste ögonblick inträffade i morse! Jag skulle just ta upp en ny skiva från min sex and the city-box och vad tror ni att jag upptäcker? Det är den sista! Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det där har varit mitt liv i typ en månad nu! Jag har tackat nej till utekvällar för att få sitta hemma och kolla hur det går för min Carrie! Betyder det här att.. åh herregud.. måste jag skaffa mig ett liv nu? ah!

Det finns fler fördomar än de här få som är så jävla över reklamerade, de mot homosexuella, mörkhyade (om man ens får säga så nu förtiden). osv..
  Vad ska vi som är vita, heterosexuella göra för att inte bli betraktade som fördomsfulla egentligen? Vad vi än säger så är det något fel. Vi ska alltid tänka på de som har det värre. Herregud, när ska vi få tänka på oss själva och få ut en gnutta glädje ur livet?  Jag måste säga att ni som går och tystar ner alla men herregud sa du n-ordet? Ja, jag sa det där jävla n-ordet, till min kompis. Lätta på trycket för fan! Allt är inte förjävligt på den jorden vi lever på. Vi är tillåtna att vara glada, vi är tillåtna att skämta med varandra. Så ta det lugnt med allt fördoms-skit för man pallar inte gå och gråta för alla med problem varje dag.
  Ända sen vi var små har vi fått lära oss att tycka synd om andra - Ät upp maten, tänk på barnen i afrika!  Vad är grejen? Visst, det kan inte vara lätt att springa runt utan mat, men varför ska jag gråta? Låt mig slänga mina ärtor om jag vill bitch!
  Helt ärligt, hur hjälper du de mörkhyade och homosexuella genom att gå och fnysa åt mig och få mig att må dåligt? Lättar ni på trycket och slutar göra en så stor jävla grej utav det hela, så mår vi säkert bättre allihopa.

pehjs!

En av kvällarna med sjuk jävla ångest och dödslängtan. Jag vill inte finnas utan dig, men aldrig att jag ens skulle våga ta ett kliv i riktingen där du är.
Åt helvete med allt.. Även fasst jag vet att när jag skrivit klart det här inlägget så känns allting bättre igen, kanske kommer det här inte ens att publiceras, jag behöver bara låta fingrarna vandra över tangenterna ett tag för att lugna ner mig. Jag brukar inte ångra något med mitt liv, men när sånna här kvällar inträffar ångrar jag att jag inte gjorde något åt det förra gången, eller gången innan det, eller gången innnan det..
Men vem vet, kanske slutar dom här kvällarna att komma? De kommer inte lika ofta längre. Egentligen är jag rädd för det, att de slutar komma. Har jag glömt dig då? Försvinner du mer och mer ur mitt medvetande? För det får du aldrig, du får aldrig försvinna påriktigt.
John Wiik

Jag skulle verkligen inte orka gå igenom det där en gång till, så snälla låt mig inte. Håll vad du lovade. Jag vill bara göra det klart för dig. Jag väntar inte igen. Händer det igen, då släpper jag taget och det blir inga fler chanser.

Hur som helst så går det inte att tänka hemma hos mig. Alla skriker på alla och min hjärna börjar tröttna på att aldrig kunna lugna ner sig. Jag börjar tröttna på umgänge och vill helst bara sitta för mig själv en stund, varva ner. Men det verkar inte finnas någon möjlighet någonstans.
  Jag satsade på att bli pluggis, men kommer aldrig lyckas eftersom jag inte har nån stans att plugga..
åh.

Nu sitter jag här på min otroligt intressanta programerings lektion och väntar på mina två bästa vänner.

int tal;
int tal1, tal2, summa;
tal=23
23=tal;

men jag fattar verkligen allt i den här kursen :P int tal hit och int tal dit. Frågan är om han verkligen tror på att jag förstår det här? herregud.
Dagen består av den här lektionen och engelska, för naturkunskapen slipper jag på måndagar nu för tiden :) Måste bara säga att jag är här. Sen bär det av till frys för att möta en dalle och en tara :) kärlek! Och sen är det träning ikväll. En träning som jag egentligen inte pallar men ibland måste man helt enkelt.. Jaja, nu kanske jag ska försöka lyssna lite på fröken Pelle här :P
vi hörs bror, pehjs!

Om en månad lämnar jag huset med tolv års minnen.. Jag flyttar ifrån det jag känt som den tryggaste platsen i livet. Att sitta och försöka packa ner allt i flyttkartonger känns jävligt omöjligt. Det kommer ta mig en evighet att försöka slänga saker som jag hittar i alla små lådor. Vilka minnen sparas och vilka kastar jag i papperskorgen?
Innan har jag bara kännt att det ska bli skönt att flytta. Nytt hus med nya möjligheter. Men vad händer med allt det gamla då?

.. och vi ska göra sthlms gator riktigt osäkra ikväll. Vi tänkte förmodligen börja med chaplins sen får man väll se vad som händer. Träffar jag min lilla stocker så drar jag på en gång faktiskt, men vi får hoppas att det inte blir några såna problem. Dagen outfit är antingen jeans och nått linne, eller mitt såkallade "bredängslinne" och leggings :P
Jag finns i vilket fall på mobilen, så ring mig om ni närmar er oss ;P
och avisst, Nicolina Steen fyller faktiskt 18 barre idag :) grattis grattis grattis!
men vi hörs bror, pehjs!

På sista tiden har jag träffat en del killar, killar som verkat trevliga till en början och sen visat upp helt andra sidor. Nån som blir arg för vad som helst, nån som tillochmed mina kompisar som är sjuka i huvet tycker är sjuk i huvet, nån som knappt kan säga ett ord när man ses, bara tänker på andra sakr..
Alla de där killarna har fått mig att sakna dig. Sakna det vi hade.. Även om det var en jävligt kort period, för jävligt länge sen.. Jag har alltid funderat på hur det skulle sätt ut om jag inte hade varit så rädd.. Rädd för att du, som egentligen är hur snäll som helst, skulle såra mig.
Jag säger hela tiden, att jag aldrig skulle klara av ett till brustet hjärta, men egentligen.. varför leva om man inte vågar satsa?
Och just därför blev jag så glad för just den där meningen, det jag ville säga var att jag saknade dig lite.. för jag saknar dig lite också, och det har jag gjort ända sen det sluta vara du&jag.. det lilla du&jag som det var.

jahaja, det här sög ju,
jag var fett taggad på skolan i morse, mest för att jag krigade mig upp för en ända lektion och tyckte att jag var rätt duktig. MEN, när jag rusar ut från vår infart trampar jag helt enkelt snett och kan inte gå, smidigt?
Tio minuter senare smsar dalila och ber mig följa med ut, för det blir ju alltid lika lyckat när vi går ut och jag har brytit foten innan :P Men jag ska ju iallafall försöka faktiskt :) Har ju inte sett den grisen på en hel vecka :(
Men snart ere träning, och eftersom jag inte var med förra veckan så har jag förberett en jätte bra träning för mina skitungar nu :)
såå, vi hörs senare bror, pehjs!

Börjar inte förens 11 idag, så det är ju skönt :) Italiano är det äna som står på schemat idag. Skulle egentligen åkt och kollat läget på idrotten, men nu är det så att den krockar med min träning, så det funkar ju inte..
Jaa, ikväll får man se vad som händer, ska nog stanna hemma eftersom jag vill vara lite pigg och fresh tills att vi ska till etuna på lördag.
men vi hörs mannen, pehjs!